Vacuum – stavas det ens så? I vilket fall som, är det så det senaste året har känts som, ett enda långt vacuum.

Mycket tankar och funderingar, många tårar. Sorgearbete, försenad 30-årskris, allmänt trött och deppig, ”vad vill jag med mitt liv”-kris?? Vi kör väl allt när vi ändå håller på vet jag.

Jag saknar min pappa, saknar något stabilt att luta sig mot. Saknar humorn och klokheten, ja till och med skäll och förmaningar…

Har ju inte bara varit tungt och jobbigt så klart, vi har gjort massa roliga saker också – Tobbe har varit lite flitigare med att lägga ut bilder – kika gärna på dem!

Men inget varar för evigt, inte ens vacuum. Snart kommer ett nytt litet liv. En solig försommardag när äppelblommorna var som vackrast kunde vi konstatera att vi ska bli föräldrar igen – när som helst nu är du välkommen!