Ja, han är redan här vår lilla bebis! Var beräknad till den 22/1, men valde att dyka upp redan den 13:e – så Anton är redan drygt en vecka. Väldigt kort tid, men ett helt liv för honnom.

Så nu sitter man här igen, i mjukisbrallor, i soffan, ikeas små vita handdukar överallt, sunkiga amningsilägg, bröstmjölk överallt – och försöker att få till det – livet som bebisföräldrar! Lättare på ett sett, har ju ändå gått igenom det en gång, men svårare eftersom det finns en storasyster som kräver mycket uppmärksamhet också… Nätterna är evigt långa, jag gillar verkligen att sova…

Men fin är du Anton och vi ska nog få till det så småningom!