En öde ö

Ett helt år har redan gått på det här äventyret! Plutten har fyllt 1-år !

Det har gått fort.. tror jag, känns som jag inte riktigt vet vad jag har gjort det senaste året. Försök komma på hur man tar hand om ett barn och vara mamma kanske.

Det blev iallafall en härlig helg med paket och tårta!

Ballonger!!

Tårta va en ny upplevelse, någon gång ska ju va den första. Gott? Nja… Roligt? Absolut!!

Åhhh.. en dag med sol, var har du varit solen? Skönt. Jag gillar ju att vara ute, hade nästan glömt det när jag mest sitter inne och ugglar.

En skön promenad han vi iallafall med innan solen nu sakta försvinner igen.

Nyårsafton – verkar som det nästan är lag på att summera, sammanfatta och reflektera över året som gått. Vad man gjort och inte gjort. Vad som va bra och vad man ska göra bättre nästa år.

Ärsch… här är min summering, sammanfattning och reflektion: SIGNE

Ett riktigt Gott Nytt År på er!

Idag är sista dagen, imorgon är Tobbe föräldraledig.

Man är ju inget proffs på att vara förälder men tycker ändå att det börjar ordna upp sig. Fanns ju ett tag där med noll sömn, skrik och kolik som jag helt klart tänkte att jag aldrig skulle kunna klara av det här. Men på något sätt gör man ju det. Även om man vissa dagar fortfarande är rätt skeptisk…

Har fixat en liten överraskning till Tobbe, hoppas han uppskattar det.

… för en 0,83 åring:

– När någon glömt en mobiltelefon på lämplig höjd.

– Att få kika in lite granna i badrummet.

– Att få hjälpa till och plocka ur diskmaskinen.

– När någon lyfter upp så man kan nå och leka med ett dörrhantag.

– Att bli lite lagom jagad.

– Att få bråka med mormors saintpaulior.

– Pippi

– Att ha pappa på den ena sidan och mamma på den andra när man inte kan sova om natten.

…eller iallafall min tolkning av vad lycka kan vara när man är 10 månader <3

Tänk om jag nu inte lyckas få iväg mina fina egenhändigt ihopknåpade julkort? Glömmer köpa frimärken och vips så va det den 24 december… Skulle inte vara första gången isåfall .

Här kommer det iallafall! En riktigt God Jul önskar jag mina bloggläsare!

Pust… nu sover hon, i sin säng! Jäkla förkylning. Jag har varit kass sedan förra måndagen och Signe har snorat sedan förra söndagen. Hela förra veckan sov hon bara i min famn, blir slitigt – särskilt när man själv inte är så pigg.

Feber, genomförkyld, i helgen tappade jag rösten och nu dras jag med en envis hosta – sover på soffon för att inte väcka resten av familjen – BLÄÄÄÄ!!

Igår belv det julpyssel (och jakt på öppet apotek för att hitta hostmedicin), jag har alltid tänkt att visst – ungar är söta, men är det lag på att klä upp dem i tomtedräkt varje år och göra julkort av dem?? Vad är det för fel på tex. Jenny Nyström tomtar?

Hehe… tills i år, nu fattar jag. Är mycket som jag helt plötsligt fattar när jag själv har barn.

Så fram med tomteluva och försöka få ungen att sitta stilla och le sådär sött….!!

Så mörkt och grått… längtar efter advent, ljus och mys.

Slutar aldrig förundras över hur otroligt fin hon är, då känns det ljusare.

Det va bara det…

Var på ett möte igår, fick ju ha med mig Signe så klart. Undrade hur det skulle gå, men tänkte att jag kunde ju gå dit och säga hej iallafall. De hade ju sagt att jag kunde ta med mig henne… så jag knatade dit.

Ibland blir man glatt överraskad, alla va så snälla och hjälpsamma – konstigt att man ska bli övverraskad av det egentligen.. men så är det tycker jag. Man släpar, kånkar, sliter, barnvagn, skötväska, bebisk, ytterkläder, mat, leksaker… Oftast går det på ren vilja tycker jag.

Det va därför jag blev så glatt övveraskad. De öppnade dörrar åt oss, hämtade fika, plockade upp leksaker som hon kastade på golvet, busade och underhöll – skönt!

Så när ni ser en mamma som kånkar, sliter och släpar (ja, det är oftast mammor) – öppna dörren åt henne, enkelt, men det underlättar något enormt!